C'est l'heure, on ferme.

Jag brukar gå till biblioteket och plugga. Det är trevligt med lite folk runt omkring sig, och där är tillräckligt tyst för att jag ska kunna koncentrera mig. Biblioteket ligger precis nere vid vattnet, med utsikt över parken, sjön och  bergen. Skönt att ha något att vila ögonen på när huvudet inte orkar tänka. Jag brukar sitta kvar tills de stänger kl 18. Det är rätt kul, för exakt tio minuter i sex fylls det annars så tysta biblioteket helt plötsligt med musik, följt av en röst som talar om att det är tio minuter till stängning och ännu mer musik. Svårt att beskriva det hela, men hade ni hört hade ni förstått! Det är någon konstig, lite hetsig klassisk musik som verkligen får en att haja till, lite som när man varit på bio och lyset tänds. Första gången undrade jag vad sjutton det var som stod på, men nu är det rätt trevligt, man vet att när man hör den där truddilutten så är det är dags att gå hem.

Ser ni snön på bergen? Undrar hur länge den ligger
kvar när det är sommarvärme här nere vid sjön!

Jag vet inte riktigt vem det är som ligger begraven här
 mitt i parken, men jag tyckte blommorna var så fina..