Je meurs de faim!

Igår höll jag på att bli tokig! Jag har förstått att de inte riktigt äter klockan sju här, men igår höll jag på att smälla av! Redan klockan sju var jag dödshungrig. Klockan blev åtta. Nu måste vi nog äta snart, tänkte jag. Halv nio. Fortfarande ingen som ropat. Nio. Har de glömt mig? Kvart över nio. Nä, nu får jag gå ner och se vad de håller på med. (Agnès som jag bor hos förbereder nämligen kock-diplom tillsammans med en vän, så på tisdagar brukar de laga mat ihop som avnjuts i goda vänners sällskap. Därför var det en massa folk här igår.) Fullt kalas. Han knappt säga hej förrän jag fick mig ett glas rött vin och några gurkstavar i handen. Kvart i tio. Tio. Kvart över tio. Tjugo över tio. Halv elva. HALV ELVA! Kan ni förstå hur jag överlevde ända till halv elva utan mat??Jösses. Mycket märkligt att de äter middag så sent när de ska upp och jobba åtta. Hur som helst, det var i alla fall väldigt gott, men tusan vet om det var värt 3,5 timmars väntan..

Inte mitt hus..men visst är det fint?