Le chat n'est pas méchant, mais un peu bizarre..

Förutom jag, Agnès och hennes döttrar Léa och Coline, så bor också en katt här i huset. En mycket märklig sådan dessutom. Jag har inte så mycket erfarenhet av katter men det här är den skummaste jag träffat. Den har inget namn och när den var liten slutade den att växa, så trots sina fem år ser den fortfarande ut som en kattunge. Dessutom är den väldresserad och kan både "sitt" och "hoppa".

Så fort man glömmer stänga en dörr, så är katten där. Hon liksom smyger sig fram tittar sig om och smiter sen in. Hon vet mycket väl om att hon inte är välkommen i mitt rum så när jag kommer på henne på väg in, ofta slängandes små oroliga blickar bakåt, räcker det med att peka på trappan så promenerar hon snällt iväg.

Jag undrar om den inte är lite sällskapssjuk också, för ibland får den för sig att följa efter mig vart jag än går. Det finns inte en chans att bli av med den. Varenda steg man tar så är hon hack i häl. 

Det är i alla fall den mänskligaste katten jag träffat. Som en liten människa i kattkropp..